Första handelsveckan för 2021 börjar närma sig sitt slut. Jag har funderat mycket över förra året – vad jag gjorde bra, vad jag gjorde dåligt, vad som var tur och vad jag kan dra för lärdomar. För att sammanfatta allt så faller det tillbaka på ett grundbeteende, nämligen riskaversion. Jag började investera i mitten på 90-talet och hade vid 19 års ålder byggt upp en ganska stor portfölj sett till min ålder och utifrån mina förutsättningar. Majoriteten av kapitalet förlorades dock i IT-kraschen som inföll samtidigt som jag gjorde min militärtjänst. För er som minns så fanns det inga smartphones på den tiden och jag hade ej tillgång till internet under veckorna. Möjligheten att förstå vad som hände var också begränsad vilket resulterade i att jag efter min militärtjänst hade tappat suget helt på allt som hette aktier.
När jag sedan några år senare återigen fick upp intresset var jag betydligt mer försiktig i min approach. Bränt barn skyr elden. Det har satt en stor prägel i hur min handel sett ut de senaste 20 åren. Exempelvis föredrar jag att arbeta med breda portföljer där jag allokerar mot nischer, marknader och branscher.
Vad är då lärdomen från 2020?
Som alla investerare gjorde jag många fel men också många rätt. Det största ”felet” jag gjorde 2020 och generellt gjort under 20 år är att jag är för kortsiktig, jag vill skydda mitt kapital och säljer av för tidigt. Både på uppsida och nedsida.
Ett av de få sätt jag lyckats komma till bukt med detta är att skapa fasta portföljer eller trancher där jag exempelvis inför 2021 tar ett beslut om inom vilka branscher, nischer, sektorer, bolag, tillgångar jag vill allokera. Jag utför sedan allokeringen och lämnar därefter portföljen därhän. Dessa portföljer har vida överstigit de portföljer jag aktivt förvaltat och är också anledningen till att jag nu fokuserar uteslutande på att vara långsiktig i mina allokeringar.
Jag adderar fortfarande löpande, med fördel taktiskt, när tillfällen uppstår. Men jag är ytterst restriktiv med att sälja av ett innehav – framförallt på uppsidan.
Allokering för 2021
Allokeringen för 2021 är oförändrad mot tidigare kommunicerad. Fokus är disruptiv teknik. Ex robotik, cloud, cybersäkerhet, e-commerce, gaming, big data, AI, IoT, Blockchain, genomik, miljöteknik (EV, sol, vind, ladd, vätgas).
Mitt mål är under 2021 att reducera mina courtageavgifter med 90%. Inte för att spara pengar men för att maximera avkastning. Under förra året bidrog onödig aktivitet och löpande omallokeringar enbart till kostsamt courtage samt missad uppgång.
Vad har då hänt under första veckan 2021?
Ja – vart ska man börja. Om vi tar en titt på aktiesidan så ser vi en blå våg – eller möjligen grön våg! – skölja över finansmarknaderna. Miljöteknikbolag värderas upp ordentligt då man nu tror att Joe Biden får lättare att uppfylla löften om klimatsatsningar efter att Demokraterna segrat i senatvalet i Georgia. Detta är ju något vi redan i slutet på förra året positionerat oss för.
Även genomik- och tekniksidan i övrigt är stark men starkast är inte helt oväntat kryptorelaterade bolag.
I topp har vi The9 Ltd vilka jag skrivit mycket om på Twitter de senaste dagarna. Det är ett kinesiskt mjukvarubolag som avser bygga upp en miningverksamhet och konkurrera med framförallt amerikanska Riot Blockchain (fokus på BTC) samt kanadensiska HIVE (fokus på ETH). The9 har ett mål att nå 10% hash-rate för både Bitcoin och Ethereum. Aktien har inte helt oväntat handlats upp rejält från att informationen släpptes.
Övriga miningbolag, ex. Marathon, Riot och Hive har också dragit sitt strå till stacken samtidigt som Bitcoin i skrivande stund handlas över $41,000 och Ethereum över $1,250.
På Bitcoin-sidan så är det institutionella intresset skyhögt. SkyBridge som den 4:e januari lanserade sin Institutional-Grade Bitcoin Fund kommer med största sannolikhet vara en spelare vi får läsa betydligt mer om framöver.
Det som dock är riktigt intressant just nu är dock vad som händer på Ethereum-sidan. Här har vi ännu ett betydligt mer begränsat intresse från institutioner – men det är något jag tror kommer förändras – och det relativt snabbt.
Den 8 februari 2021 lanseras nämligen CME Ether Futures vilket möjliggör för institutioner att på ett enkelt sätt allokera sig. Detta enklare sätt i kombination med en uppgradering av Ethereum som benämns EIP1559 och den helt nya versionen av Ethereum (2.0) som är på gång är det stor sannolikhet att Ethereum under de närmsta åren tar formen av en digital obligation. Detta kommer vara extremt intressant för institutionella investerare som idag har väldigt svårt att hitta positiv ränta inom det centraliserade finansiella systemet.
EIP1559 uppgraderingen innebär väldigt kortfattat att de i dag rörliga avgifterna för transaktioner på ethereums nätverk ersätts med en BASEFEE och därefter en rörlig del. Avgiften avses inte längre distribueras enbart till de som verifierar nätverket utan till alla som håller Ethereum. Enkelt förklarat blir avgiften en skatt som användaren av nätverket betalar och alla som håller Ethereum blir mottagaren av den skatten (eg. du blir staten). Utöver skatten (som är positiv för dig som äger Ethereum) så aktiveras en så kallad burn-metod vilket innebär att man samtidigt bränner en del av det ethereum som transfereras för att på så sätt skapa ett inflationsskydd i systemet.
Denna förändring i kombination med ETH 2.0 staking samt det faktum att negativa räntor inte kan existera i det decentraliserade finansiella systemet (DeFi) och ej heller fractional reserve lending, skapar en digital tillgång – en digital obligation som jag tror kommer bli extremt eftertraktad av institutionella investerare som förgäves letar ränta.
Men hur värderar man då en kryptovaluta? Ja det är inte helt enkelt – framförallt då vi just nu befinner oss i en så kallad price discovery phase. Något man dock kan göra är att nyttja Metcalfs Law avseende hur nätverkseffekt prissätter en tillgång. Om vi gör en jämförelseanalys mellan Bitcoin och Ethereum från dess att båda kryptovalutor nådde 1 miljon adresser så är det tydligt att det just är nätverkseffekten / antalet användare som styr priset. Med det i huvudet adderar vi ett institutionellt flöde som vi aldrig tidigare sett samt biljoner dollar av stimulanser.
Det gör mig inte det minsta orolig, trots hög volatilitet, att allokera tungt mot kryptovalutor under de kommande åren.
