Varje gång jag tittar på portföljen (gäller alla mina portföljer) så försöker jag alltid se till alternativkostnaden. Alternativkostnaden är den ”kostnad” som uppstår relativt om du hade varit investerad i en annan aktie / tillgång.
Exempelvis om du äger Aktie A som stiger 10% över 6 månader istället för att vara investerad i Aktie B som stiger 20% över samma period så är din alternativkostnad -10%, caeteris paribus (allt annat lika).
Utifrån min förväntansbild avseende både Bitcoin och Ethereum så ställer jag mig hela tiden frågan varför jag äger X och Y och inte allokerar än tyngre mot de tillgångar jag har störst conviction i samt där jag tror jag kommer erhålla bäst avkastning över tid. Jag brottas ständigt med min riskaversion och erfarenheter från finanskris och IT-krasch och min tendens till överdiversifiering samtidigt som jag skjuter in ny kunskap och nya erfarenheter i ekvationen.
Uttrycket TINA (there is no alternative till aktiemarknaden och att ta risk där då räntor är 0) ter sig inte längre lika sant, det finns ett alternativ – helt separerat från vårt nuvarande finansiella system. Ett system där 0-räntor inte kan existera, där fractional reserve banking / lending inte finns. Jag ställer mig dagligen frågan om vad som är mest risk – att förlita sig på TINA och ligga tung i aktier eller att allokera utanför det traditionella systemet och samtidigt ha ett aldrig tidigare skådat flöde av kapital i ryggen i något som kanske kommer vara den största förändring vi någonsin kommer skåda under vår livstid.
Att börja värdera sina tillgångar i Bitcoin och inte i SEK eller USD visar också tydligt hur mina aktieportföljer tappar i värde (i Bitcoin) trots att de stiger 10-tals procent i SEK / USD. Alternativkostnaden är hög.
Det är lätt att bli fanatisk, att ramla in i ”sekten”. Jag är fullt medveten om hur det kan uppfattas av någon som inte ramlat ner i kaninhålet. Jag är dock en sådan person som när jag blir intresserad av något så läggs allt mitt fokus där – jag har svårt att tänka och göra något annat och kan inte släppa det som gjort mig intresserad – just nu tar utvecklingen inom krypto mycket av min tid och engagemang då händer så fruktansvärt mycket varje dag.
Beteendevetenskap är ett annat område som jag tycker är ytterst intressant, framförallt i relation till investeringar och ekonomi. Det är exempelvis intressant att fundera över adoption i förhållande till prisutveckling, huruvida Bitcoin faktiskt är konstruerad att skapa spekulationsbubblor över 4 års cykler (utifrån halveringsfrekvens), detta för att gradvis öka adoption utan att regulatoriska enheter förbjuder något de inte förstår. Jag tror exempelvis att det faktiskt krävs en ”sekt” för att kunna bibehålla förtroende över tid och skapa global adoption av en ny disruptiv uppfinning som helt omkullkastar den värld vi känner till och vad pengar faktiskt är. För det är ju faktiskt bara förtroende (för staten) som gör att våra SEK, USD (fiat) är värda just vad det står på sedeln eller på skärmen. Och det är inte direkt märkligt att många ställer sig frågande till vad värdet faktiskt är när vissa (men inte alla) har rätt att skapa oändligt många nya SEK / USD utifrån eget tyckande. Vad är då egentligen värdet?
En fråga man får ställa sig själv är vad man själv anser är bäst och möjligen mest rättvist:
- En värld där vissa människor kan skapa gratis pengar ur tomma intet och sedan distribuera fritt. Du är dock inte en av dessa människor.
- En värld där ingen kan skapa gratis pengar utan alla spelar efter samma fasta regler.
Jag blir mer och mer övertygad över min ståndpunkt i frågan – samtidigt som jag hela tiden försöker väga riskerna mot varandra. Frågeställningen jag brottas med just nu är egentligen vad som är den största risken att vara allokerad emot…